Som du säkert vet så kommer nya trender hela tiden. Nu är det dock så att alla de trender du tror är nya, inte alls kommer att vara detta. Här handlar det då mycket oftare om att något gammalt och välkänt kommer tillbaka. Kanske är detta i en ny tappning, eller så är det helt enkelt precis likadant som det var förra gången det var på tapeten. Här kan du till exempel ta skägget och mustaschen. Ibland är det så att detta är helt ute medan det, andra årtionden är så att det är ett måste att bära för den moderna och trendiga mannen. Vad som dock kan vara intressant är hur barberaren förr utförde sitt arbete, till skillnad mot hur det trendiga skägget och frisyrerna skapas idag.

Den gamla salongen från förr

Något som är ett faktum är att det förr inte var så mycket trend som var i ett skägg eller en frisyr. Enskilda personer försökte helt enkelt göra det bästa de kunde av sitt utseende. När det gällde trend handlade detta mycket om något som var förunnat societeten. Idag är det något som hör alla människor liv till, och alla försöker hänga med och skapa sin egen unika och personliga stil. Hur som helst jobbade den gamla barberaren mera med händerna förr. Det handlar om ett manuellt hantverksarbete. Här ansades skägget med sax och rakknivar för att sedan vaxas med skägg eller mustaschvax. Vad som lever kvar idag är kanske bara just de vårdande produkter som nämndes, om du inte är den som fortfarande går den gamla vägen.

Så finner de bästa produkterna för skägg och mustaschvård

Något som du kanske har insett efter att ha sökt efter bra produkter för hårvård och för ditt skägg eller mustasch, är att detta inte finns i något stort utbud i butikerna. Här handlar det ju mest om Pantene schampo och kanske lite hårvax om du har tur. Du som verkligen vill finna de gamla produkterna och den gamla stilen. Ja, den som faktiskt har kommit tillbaka. Du kommer att få leta i de specialiserade mindre butikerna eller söka dina produkter på nätet. Är det så att du söker dem på nätet kommer du naturligtvis också för det mesta finna det största utbudet och de bästa priserna. Det är också en trend som kommit för att stanna, och som också hela tiden utvecklas med tiden.

Jag har deltagit vid liveturneringar på casino vid ett par tillfällen. En gång på Teneriffa och en gång på Casino Cosmopol i Sundsvall. Första gången jag besökt ett casino var när jag var på Teneriffa och jobbade. Jag följde med en arbetskompis till casinot. När jag frågade hur lång tid en turnering pågick svarade han att den höll på 3-4 timmar och eftersom turneringen startade klockan 19 så räknade jag med att spelet skulle hålla på till runt 00-slaget.

Att delta vid en enklare variant av turnering kostade cirka 800 kronor. En ansenlig summa tyckte jag som inte hade fått lönen än. jag valde att sätta mig i baren där på Casinot. I baren satt en man med ryggen vänd emot mig. Jag frågade honom om han skulle spela. Ja, svarade han, fast på engelska eftersom han var engelsman. Teneriffa är ett mycket populärt resmål bland engelsmän och många britter är bofasta på Kanarieöarna året runt. När han frågade om jag skulle spela och jag sa nej sa han: “Why? Fly?”och inget mer. De två orden avgjorde saken; Jag skulle flyga den kvällen och betalade för min plats vid turneringen.

Pokerspelare är oerhört intressanta människor. De utgör i regel en av tre kategorier av spelare. Proffset som spelar på höga nivåer och gärna vid kontantspelen. de rör sig ofta från världsdel till världsdel och spelar vid olika casinon världen över. Den andra gruppen av spelare är nöjesspelaren. En sådan tar spelet med ro och spelar för en stunds avkoppling. Den tredje kategorin är tuffa gänget. Ett gäng grabbpolare som tror att de är riktiga hårdingar och att de är gangstrar med stor pokerskicklighet. De hade nog bara sett riktiga gangstrar på gamla vykort när det kom till kritan.

Det gick bra för mig den där kvällen. Det var fantastiskt spännande och även roligt att smågnabbas lite med spelarna runt bordet. Fegliret pågick ett tag och tuffa gänget behövde skrämmas igång. Varv på varv gick utan något egentligt spel; “Weaklings” väste jag och tittade mot det tuffa grabbgänget. Då kom spelet igång. Grabbarna tålde nämligen inte att bli kallade veklingar av en kvinna, så nu började de spela sina kort – och åkte ut en efter en. Det glömmer jag aldrig. Över huvudtaget kom det att bli en intressant kväll med många intressanta givar och trevliga människor vid borden. Det hade kunnat bli en intressant film av den kvällen. Min arbetskompis fick gå hem efter tre, fyra timmar precis som han förutspått, men jag blev sittande långt in på småtimmarna innan jag slutligen var inom pengarna. Då gav jag upp och gick all in med en tvåa och en åtta på hand för jag var så enormt trött. Innan jag gick reste jag mig upp och gick fram till de kvarvarande spelarna och skakade hand och tackade för trevligt spel. Jag betedde mig exakt så som ett rutinerat pokerproffs skulle ha gjort förstod jag sedan. Det var bara när dealern fick ropa efter mig att jag glömt vinstpengarna som jag betedde mig som en amatör, eller kanske inte. Kanske jag betedde mig proffsigt även då – som en rik men trött pokerspelare på väg hem för en stunds sömn.

Jag har en del intressanta pokerminnen, som till exempel första gången jag spelade poker. Hade jag levt på 1800-talet så hade jag blivit skjuten på fläcken, där och då för ett parti poker som jag spelade på Körfältet i Östersund. Det var första gången jag spelade poker någonsin. Det är som man säger i pokerkretsar enkelt att lära sig spela poker, men det tar en livstid att lära sig behärska spelet. Men det skulle visa sig att jag hade en mycket speciell och användbar talang för spelet, nämligen förmågan att läsa spelare. I pokerkretsar kallas den här förmågan att tyda motspelaren genom minspel för att avläsa tells. Tells är såna avslöjande kroppsspråk och minspel som en pokerspelare själv är omedveten om, men som en skicklig spelare kan tyda till fördel för sina egna beslut. Det visade sig att jag var i besittning av den talangen. Trots att ingen berättat för mig om detta med tells så var det där vid bordet jag började utnyttja detta med att läsa kroppsspråk och minspel.

Vi var fyra stycken pokerspelare vid bordet. Spelet var mörkpoker även kallat Draw. Det har jag lärt mig på senare tid. Man får en hand, satsar eller lägger sig och därefter får man byta kort en gång och sen är det dags för nästa satsningsrunda. Vad jag gjorde var att titta på motspelarna när de tittade på sina kort och när de satsade. Jag insåg snabbt att motspelarna svalde på ett visst sätt när de hade bra händer, rörde vid håret när de var nöjda med sin hand och så vidare.

Spelet bedrevs med enkronor och efter att ha gjort oerhört bra ifrån mig så började mina motspelare irritera sig på mig och mitt skickliga spel. Säkerligen blev de vansinniga när jag la mig så fort de avslöjat med kroppsspråk och minspel att de satt med bra händer. Jag kastade korten vilket gjorde att de aldrig hade en chans att spela av mig några pengar – och det motsatta var också sant att om jag väl spelade korten så spelade jag av dem pengarna. En av spelarna blev vansinnig, plockade fram plånboken, slet fram en hundralapp och röt; “All in!!!” Enkronorna på bordet utgjorde en ansenlig liten hög men jag var black i vanlig ordning och skulle omöjligt kunna sätta emot utan att större delen av enkronorna skulle gå till mannen med hundrakronorssedeln – även om jag skulle vinna handen. Räddningen kom från oväntat håll. Spelet utgjorde ett intressant skådespel och hade samlat ett antal personer som satt och iakttog pokerspelet. En av dessa sa; “Nej, så där kan du ju inte göra! Det är ju enkronas-poker!”

Det resulterade i att jag vann handen och kunde skyffla ner en enormt massa enkronor i fickan på min rock – sen gick jag ner och köpte sprit på en av stadens motorcykelklubbar. Men en sak är klar som sagt och det är att hade det varit 1800-tal så hade den dålige förloraren skjutit mig på fläcken. Den bilden kan jag se framför mig lika tydligt som på ett gammalt vykort, hur jag flyger av stolen när pistolskottet går igenom hjärtat med min vinnande hand på bordet framför mig; Spader Ess och hjärter två.

Förutom Young Guns finns det en hel del andra bra filmer på westerntemat. Quentin Tarantino har gjort ett par westerns. Hans två senaste produktioner har varit filmer med westerntema: Django Unchained och The Hateful Eight.

Quentin Tarantino är en filmskapare som har många talanger. Han skriver även manus och han har skrivit manus till ett flertal filmer som andra regisserat. Det som är så fantastiskt med Quentin Tarntinos filmer är att de är konstnärliga in i minsta detalj. Han tänker på allt i sitt filmskapande. Tarantino gör filmer för alla sinnen.

Filmerna på westerntema är rena njutningen eftersom Tarantino jobbar så väl med öga som öra. Han använder kamera och sceneri för att måla en tavla på filmduken. Det är vackert och varje scen skulle fungera som motiv på gamla vykort från förr. Samtidigt jobbar han med ljud. En scen där ljudet utgör en del av scenens perfektion är en scen i början av Inglorious Basterds där en SS-major stoppar sin pipa under det att han bedriver ett förhör med en fransman som har gömt judar under köksgolvet. Den scenen är genialisk. SS-majoren smackar och stoppar sin pipa. Tarantino har jobbat med ljudet på ett sånt sätt att piprensare och smackande sprider kalla kårar efter ryggraden på tittaren. Quentin Tarantino är framförallt en stor konstnär. Färgsättningen, ljud och ljus – allt är genomtänkt och ingenting har lämnats åt slumpen. Scenerierna är fantastiska och varenda bildsekvens skulle kunna ha varit återgivna från gamla vykort från Nazi-Tyskland. Detsamma gäller oavsett vilka filmer Tarantino medverkat till så arbetar han med helheten. Det kanske är en träningssak att upptäcka alla de detaljer som Tarantino slipar på under sitt filmskapande. Det är värt att träna på att ta del av alla detaljerna i Tarantinos filmer för han är en de största filmskaparna världen någonsin haft.

Jag har besökt några turistattraktioner som har byggt upp autentiska westernmiljöer och gjort det så verklighetstroget att det ser ut som återgivningen från gamla vykort. På Grand Canaria finns en sådan by. Byn man byggt upp påminner om den Amerikanska western med salooner och de karaktäristiska gamla byggnaderna i westernstil. Riktigt bra gjort.

Jag har ju kört bil i Kalifornien och där finns en hel del gamla westerninfluenser kvar i byar och samhällen. Husen ligger vägg vid vägg efter gatorna. Låga byggnader på max ett par våningar och med platta tak. Westerninfluenserna i arkitekturen har en karaktäristik stil, en stil som man även återgett vid svenska turistattraktioner som High Chaparral i Småland. Jag gillar den där byggnadsstilen och drömmer om att själv bygga om min gård till en ranch med westerninfluenser.

Vilda västern har alltid fascinerat mig. Jag tror till och med att jag har levt ett tidigare liv i USA. Har haft såna där deja vu upplevelser, vilket är gamla minnen från tidigare liv. Forskningen påstår att den typen av upplevelser i själva verket skulle bero på nån slags järnbrist och någon slags sen reaktion men det tror inte jag.

Ett speciellt minne av ett tidigare liv upplevde jag redan som barn. Jag satt och såg TV-serien Kampen om Colorado tillsammans med mina föräldrar och då plötsligt sköljde gamla minnesbilder från liknande scener med bufflar över mig. En flashback från ett tidigare liv. Bilderna var lika tydliga som om jag hade haft ett gammalt vykort att titta på.

Jag har alltid haft den där mystiska fascinationen av amerikansk western också. Som barn använde jag indianska pannband i skolan. Utöver såna detaljer så är jag intresserad av den typen av aktivitet som man ägnade sig åt under den gamla Western-eran, vilket gjort mig till en skicklig pokerspelare och en duktig skytt. Jag hanterar både pistol och gevär. Är snabbskytt och mycket pricksäker och har guldmärke i pistolskytte.

Hästar och ridning intresserar mig också men inte den där vanliga formen av ridskoleridning utan westernridning. Den där ridskole-ridningen gillar jag inte alls och förstår inte alls vitsen med att sitta och guppa upp och ner i sadeln när man kan sitta så bekvämt i sadeln som de gamla kofösarna gjorde.

Countrymusik är jag också förtjust i. Gamla godingar som Dolly Partons Jolene till exempel, men även ny musik från den Amerikanska södern med den där touchen av amerikansk söder. Johnny Cash har ju gjort enormt mycket bra musik och är en av de största musikerna som världen någonsin hyst.

Jag vet inte varför jag är så fascinerad av den amerikanska vilda västern, men det skulle som sagt inte förvåna mig om jag har levt ett tidigare liv som cowboy eller indian. Min skicklighet inom skytte, och då speciellt snabbskytte med pistol, indikerar på att jag har varit nån slags cowboy. Det skulle inte förvåna mig om jag är reinkarnationen av Billy the Kid. Han var en mycket duktig skytt.

En av mina favoritfilmer är en western i två delar; Young Guns. Den skildrar Billy the Kids liv och har verklighetsförankring. Jag tror att hela storyn är sann. Det påstås att Young Guns bygger på en berättelse som kommer från en gammal man som hävdar att han var Billy the Kid. Mycket av det som filmerna handlar om bekräftas genom bland annat Wikipedia. Jag tror att den gamle mannens berättelse var sann och att han var den verklige Billy the Kid precis som han påstod. Young Guns är helt klart sevärd för de som är intresserade av Westernfilmer.